Precis innan Corona besökte APLACE Studio Arhoj vars studio som då låg i utkanten av Köpenhamn [läs intervjun här]. Nu har det danska designkollektivet flyttat downtown, mitt i smeten. På Polaroid-bilderna får vi en mental tour av deras nya studio. Det är en gammal byggnad och precis mittemot ligger det kända Observatoriet som tidigare var ett presshus. Studio Arhoj har hela bottenvåningen och källaren. Allt är där, även de heta ugnarna [kiln]. Rådhusplatsen ligger ett stenkast bort. Studiohunden heter Hanx, hon är döpt efter hur Tom Hanks signerar sina Tweets. Hon är Studio Arhojs delägare Joe Coopers hund. Joe berättar hur det är att nu vara i den nya studion.

– Det är fint att vara mitt i centrum för att det gör att vi är mer tillgängliga. Det andra stället var fint men det var lite svårt att hitta oss, det var en liten kitschig faktor att vi just satt där i utkanten av Köpenhamn. Men när vi är mer synliga så kommer det många danskar som inte ens visste att vi fanns. Vi har fantastiska fönster ut mot gatan som folk går förbi varje dag.

När ni fick kameran vad var det första ni fotograferade?
– Det första jag tog bilder på var keramikfigurerna som vi kallar för Ghost. Mängder av dem står uppställda på hyllor och deras färgglada glasyr poppar. Sen sprang jag ner till studion för att ta bilder teamet, jag försökte fånga dem utan att de skulle posera. Men det är märkligt att så fort en kamera dyker upp, hur liten den än må vara, så blir det som att alla blir så självmedvetna.

I och med att vi har studion öppen för besökare så är alla som jobbar på Studio Arhoj så medvetna om omgivningen så när jag kom in och de hörde det lilla klickljudet och sen när filmen rullar ut från Polaroid-kameran så blir det helt naturligt både nyfikna och självmedvetna om vad det gör just i stunden. Det är inget ljud man hör varje dag och man känner igen ljudet ifrån en Polaroid. Alla blev exalterade över hur gullig och liten kameran var.

Vilka är ni som jobbar i studion?
– Det är ett härligt gäng som jobbar i studion. Alla är kreativa på sitt eget sätt. Somliga har en designbakgrund men många är bara design- eller färgentusiaster. Vi har förstått att det funkar väldigt bra för ett företag som oss. Det blir lätt så att de som har en designutbildning i ryggen kan vara begränsade till vad de lärt sig i sitt skapande och vi är måna om att hela tiden ha ett fritt space att tänka kring design och keramik. Jag menar vad vi kan skapa med lera är ju oändligt, varför limitera sig själv? Design- eller färgentusiaster är mer villiga att ta risker med färgkombinationer eller former än de klassisk skolade.

– De olika bakgrunderna som alla i temat har lämnar rum för att experimentera och hjälper till att ge liv åt otroliga färgkombinationer och färgsättningar som vi nu blivit berömda för. Jag tror inte att du hittar en enda person här som inte älskar färg.

Vad betyder färgerna?
– Jag tänker att det är olika för olika människor. Allting börjar med vilket humör och vilken känsla teamet som skapar produkter har just den dagen. Om de är på bra humör så skapar de något otroligt färgglatt medan när det är grått och trist ute så tenderar vi att producera mer svarta och vita produkter. Det blir lite som att man dras till just de färgerna som står för dagens känsla eller väder eller om något har hänt. Det är väldigt personligt på så sätt. Vi har också upptäckt att våra kunder agerar precis likadant. De kan till exempel kolla på 50 Sip-koppar men i ungefär samma glasering men de går in på detaljnivå vilken de sedan väljer.

Det är en väldigt organisk kedja av val, från att produkten skapas till att den väljs ut. Det finns en omsorg bakom varje beslut på något sätt.
– Människor är vana att köpa saker som är massproducerade och alla ser exakt likadana ut, så man behöver inte göra de valen. Jag tror att många som kommer in i vår butik har lite svårt att välja, även de som skapar produkterna, varenda piece här skiljer sig åt, ingen är den andra lik.

Hur har teamet skapat under Corona?
– Vi har ju jobbat mer eller mindre under hela pandemin och vi är tacksamma att vi har haft möjlighet att komma in till studion och få träffas, även om vi vidtog alla säkerhetsåtgärder som att hålla distans. Jag tror att färg blev väldigt viktigt för oss under den tiden. För våra produkter tenderar att ge liv åt glädjen, så vi gick bananas. Man ser på på våra vaser till exempel, med knasiga färgkombinationer och färgvalen har blivit ännu starkare under Covid. Det blev mindre mörka och jordiga toner och vi drogs till det färgglada och starka färgerna.

Ni har också börjat med glas?
– JA! Vi anställde en tjej för att jobba med keramiken och glaseringen förra året men sen så berättade hon att hon är skolad i glasblåsning. Så Anders och hon började experimentera med glas i en studio utanför Köpenhamn. Det blev så intressanta former och färger och kanske inte sånt som du vanligtvis skulle se komma ut från en glasstudio. Så när vi flyttade bestämde vi oss för att göra plats för glasblåsning. Nu kan man som besökare komma hit och se hela processen. Det är fantastiskt fint att uppleva.

Vad är det för skillnad på att skapa porslin och glas?
– Porslin är mer förutsägbart och glaseringen är såklart annorlunda för det är en form av glas så glaseringsprocessen har en liknande experiment som med glas men när man börjar skapa recept för glaseringen och sätter dem så blir det också lättare att återskapa. Men när man blåser glas så är det så mycket jobb som ligger bakom ett objekt av personen. I början använde vi inte någon form utan vi ville formen skulle komma fram organiskt.

Chocolate fizz, Strawberry Lemon Pie, Baby Jane eller Peaches and Cream. Namnen på er glaseringen är lite som en kakbuffé. Hur kommer ni på namnen?
– Strawberry Lemon Pie till exempel blev till för att min mormor brukade göra fantastiska pajer till mig när jag växte upp. Och just hennes jordgubb och citronpaj var helt underbar. Så jag googlade för att se om färgerna, så som jag minns dem, stämde överens med färgen på glasyren. Ofta så experimenterar vi och ser vad vi får ut för färger efter att glaseringen har bränts avi kiln [ugnen] och sen landar porslinet på mitt eller Anders bord och då börjar vi fantisera ihop namn. Det börjar ofta vad färgen ger för associationer, eller vad den påminner om. Sen försöker vi inte välja namn som känns allt för uppenbara. Vi har tillexempel en rosa färg som vi kallar för Fluffy Love för att det kändes kul och knasigt eller Fluffy Unicorn är ett annat. Men ibland tar det tid, speciellt de riktigt konstiga färgerna. Vissa glaseringar har blivit döpta efter en insekt eller en fisk som Yellow Snapper.

När vi fick Polaroid-kamerorna så var det första vi tänkte på längtan efter det fysiska, alltså något man kan ta på. Vad betyder det för er?
– Vi har fått uppleva en flyktig tid och därför har hantverket fått en betydande roll för oss. Vår värld här är väldigt lik den idén. För du kan absolut gå till en stor kedja och köpa en kopp i en fin färg och form och du kan få den för en billig peng men för oss så är det viktigare att visa kunden produkten från början till slut. Vilket väldigt mycket känns som Polaroid, att den fångar ett ögonblick. När man besöker vår studio kan man se våra keramiker sitta med en klump lera och dreja till vackra vaser. Att bara genom en liten klump av jord skapa ett fysiskt objekt och när man står där och man ser vaserna på hyllan så köper man nästan en liten bit av keramikerns tid. Det är som att köpa konst, man köper ett ögonblick av någon konstnärs speciella tid och det är i just det ögonblicket där tiden fryser och blir till ett objekt som ger oss mening.

Jag antar att det var därför Andy Warhol älskade polaroid så mycket för att det fångar ett fysiskt ögonblick, när man köper eller tar fotot så har man bokstavligen minnet av ögonblicket, men också ett fysiskt kort av ögonblicket i sina händer. På ett sätt gör det dåtiden mer aktuell och gör ögonblicket eller minnet till ett faktiskt objekt.