Pretty in pink
Ida Klamborn har tagit den svenska modevärlden med storm genom sina kollektioner som alla är ett undersökande av femininitet på olika vis. På hennes första visning 2014 spelade Silvana Imam och strax efter den vann hon Elles nykomlingspris på Elle-galan. APLACE Lisa Carlsson träffade henne i studion på Södermalm för att prata om prinsessor, att klä kvinnor och separatistiska rum.
”Min estetik har alltid gått mot det väldigt tjejiga och rosa”, förklarar Ida Klamborn. Hon är klädd i svarta skinnbyxor och en av sina t-shirtar. Hennes studio är vitmålad och välstädad, på en av väggarna sitter några inspirationsbilder. Fotografier och en teckning av en Disneyprinsessa.
“Innan har den varit lite tuffare och sportigare men nu har jag har djupdykt ner i femininitet och kvinnlighet. Tidigare tillät jag mig inte att gå in i det helt och hållet. Det är en estetik som kan vara lite svår. Jag älskade det när jag var liten men fick lära mig att det inte var så god smak och inget att ta på allvar riktigt. Men det ligger ändå i mig. Så jag var väldigt nyfiken på det.”
Ida lägger stor vikt i alla plagg, det är viktigt att rätt söm är på rätt plats. Kollektionen SS19 hade sin utgångspunkt i en tanke om prinsesskomplex och slutade i en väldigt somrig, avklädd och sexig kollektion. Som ändå inte är stereotypt sexig.
”Jag vill applicera tankarna om att en kvinna behöver få vara komplex. Hon behöver få vara rå och söt, sexig, smart och dum ibland också. Det behöver vara någon slags kontrast och komplexitet i det hela.”
Precis som relationen till kvinnlighet är relationen till modebranschen komplex. Hon älskar kläder som uttryck men har svårt för det superkommersiella. Överkonsumtion och massproduktion är ett problem.
”Jag vet att om man ska jobba med mode kan man inte vara för konstnärlig för det är ändå en kommersiell bransch. Jag vill ändå att folk ska bära ens kläder. Man har glömt bort lite att det finns ett rimligt sätt att förhålla sig till kläder. Man behöver inte köpa nya kläder hela tiden. Men det känns som att det ofta glöms bort.”
Och många av Idas plagg ligger en bit från det superkommersiella. De kräver en del av sin bärare. Det är inte några anonyma svarta byxor som man kan gömma undan sig själv i.
”Jag pratade med en kund som sa att ‘Jag älskar dina kläder men de betyder så mycket att om det bara är en vanlig regnig måndag kan jag ha svårt att bära dem.’ Det fick mig också att tänka till lite. Relationen mellan plagg och bäraren är så viktig. Ett plagg är ingenting förrän någon bär det men jag tycker att det är viktigt att känna sig bekväm i sina kläder.”
Utgår du från vad du själv vill ha på dig när du gör dina kollektioner?
”Ja, väldigt mycket. Jag tror det är därför den här sommarkollektionen är så naken, eftersom förra sommaren var så extremt varm, när jag började göra den. Så det blir lite så i stunden. Och jag har en dialog och ett nära samarbete med stylisten Tereza Ortiz, hon är en väldigt stor inspiration för mig.”
För Ida är relationen med andra kvinnor betydelsefull och det separatistiska rummet en viktig plats. Hennes erfarenhet är att det blir mer tillåtet att tala i ett rum med bara kvinnor.
Vad är det för speciellt som händer i separatistiska rum?
”Man ser varandra och bjuder in till samtal. Man behöver inte trängas för att bli hörd och det kan vara en skön paus. Det är kul med andra sammanhang också men jag behöver det separatistiska rummet som en slags energikälla.”
Ett separatistiskt rum som skapas spontant är de gånger Ida har utförsäljning i sin ateljé, vilket sker två gånger om året ungefär.
”Det väldigt rolig stämning då. Jag har inget provrum och då blir det så att alla börjar prova överallt, och en tjej börjar kommentera en annan tjej och säger ‘Du får jättefin rumpa i de där byxorna!’ Att intensivt under fem timmar få se hur mina plagg sitter på olika personer är väldigt roligt. Det påminner mig om hur lustfyllt jag tycker att det är att göra kläder och få klä kvinnor. Det finaste momentet i mitt jobb är att få se en kvinna ta på sig ett plagg jag har gjort och se hur hennes hållning förändras.”